Ännu en gång sitter jag trasig med dunkande huvudvärk, med alldeles för lite sömn i kroppen och smått smygande ångest. Ja, de va ännu en helg som passera.
De e tur att man inte är den där brydda typen, den där som tycker de är helt hemskt när mjölken är slut på lunch resturangen, den där typen som till vilket pris som helst ska schemalägga hela dagarna för att slippe oväntade händelser, den där typen som tycker extremt synd om sig själv när man helt självförvållat ligger i sängen med den där ångesten och huvudverken, å för att inte snacka om luckorna, de där julkalender liknande bilden av kvällen innan där allt bara består av luckor som man helst egentligen inte skulle vilja öppna, men ändå kanske just borde öppna för att lättare förstå sig på vad som faktist hände, de är tur att man inte är den där typen.
Samtidigt kan jag inte längre blunda för scharmen med en bakfulla, man mår som man mår, man beter sig som man gör men går ändå runt och är lite småglad hela tiden, ja nästan lite farsinerad över hur kul de va kvällen innan och hur en känsla i kroppen på grund av ett ämne kan ändras så fort och brutalt..... Nä, på nått sätt gillar jag de, så i morse när jag vaknade så kändes de faktist överkomligt att gå upp trots hur jag mådde, grejjt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar